I gymnasiet började jag av en slump som jag inte längre kommer ihåg detaljerna av, intressera mig för djurrättsfrågor. Jag läste in mig i ämnet, och kom mig för att låna boken Vadå Vegan? av Lisa Gålmark. Den börjar ha över 10 år på nacken redan, men det jag minns av den är att den öppnade mina ögon till mycket. Författaren är naturligtvis vegan, och den är förstås vinklad, men den berättar alltså i ganska praktiska ordalag om djurhushållningsindustrin, och vad man göra för att ersätta kött, mjölkprodukter och ägg med mindre grymma livsmedel.
Jag har fortfarande en bild av mig som sitter i bussen på väg hem från skolan (jag hade över en timmes skolväg) och bläddrar i boken och kände mig ganska äcklad, mest för att jag aldrig haft nån aning om vad köttindustrin riktigt innebar för djuren. Nåja, ung och blåögd.
I vilket fall som helst så beslöt jag mig för att försöka ändra på mina levnadsvanor lite. Jag bodde fortfarande hemma, och mamma ville inte göra skild vegemat åt mig (vi var då fortfarande 5 i familjen som bodde hemma), men hade inget emot att jag kockade mat åt mig vid sidan om. Så, det blev en hel del experimenterande med bönor och vegebiffar och hummus och Goddess knows what. Doften av kokande kikärter kommer nog alltid kopplas ihop med den här tiden :)
Det här måste alltså ha varit... runt... Oj, min avancerade gissning skulle vara kring 2006 nån gång? Ja, let's go with that. 7 år sedan, med andra ord. Till en början ersatte jag vissa måltider med vegerätter, sedan gick det över till att jag höll "vegemånader" varannan månad, enligt vad som var mest praktiskt. Och nån gång under sommaren 2007 (tror jag) insåg jag, under ett pizzeriabesök av alla tillfällen, att jag inte behövde kött mer. Det kom som ett skott från klar himmel, men det var en himla skön insikt, egentligen. Så, jag antar jag har varit vegetarian i snart 6 år. Det är t.o.m. längre än jag trott :)
Mellan då och nu finns det väl inte jättemycket intressant att berätta, egentligen. En handfull gånger har jag "fuskat", tillfällen då jag tyckt att det varit värt att frångå mina principer, eller min viljestyrka varit tillfälligt nere. ABI-resan på Cypern då det serverades nån typ av kött som jag nog aldrig skulle få tillfälle att äta fler gånger i mitt liv, kycklingbitar en mycket sen morgon efter en våt natt med högstadiekompisarna, julskinkan från julfesten då det blivit över och det annars skulle ha kastats bort. Med tanke på att det är 6 år vi talar om är de nog ändå mycket få, och under hela den tid jag bott själv (eller, sedan jag flyttade hemifrån åtminstone) har jag ätit vegetariskt hemma. Jag skulle nog vara en mycket misslyckad kött-kock ;P
Nå, ända sedan jag läste den där boken för länge sedan så hoppades jag att jag skulle kunna ta mig dit en dag, bli vegan "på riktigt". Tyvärr är det ju så att jag älskar ost i alla former, och jag kunde helt enkelt inte tänka mig att lämna ost bakom mig. Det var inte ett alternativ just då, och dessutom tyckte jag att veganism kändes lite väl extremt för mig. Vad är det egentligen för fel med att äta ägg och dricka mjölk, om hönorna och kossorna ändå föds upp för vår skull, är det egentligen då inte mer etiskt att äta äggen och mjölken? tänkte jag. Nå, jag var helt enkelt inte så insatt, och jag lade inte mer tanke på det just då.
En intressant sak är att min orsak till att vara vegetarian har växlat ganska mycket genom åren, eller åtminstone fått flera former. Till en början var det mest av omtanke till djuren, och också till naturen (miljötänk började vara viktigt för mig under slutet av gymnasiet). Utan att börja ta upp livsfilosofier så försöker jag leva nära naturen då det går, och det här blev en del av det, om än en ganska liten del av det. Den miljövänliga delen av att lämna bort kött ur dieten blev alltmer viktig för mig då jag började studera, och under de senaste åren har den hälsomässiga delen av vegetariskt ätande blivit viktig, för att nu kanske vara den mest betydande faktorn av mitt val att bli vegan. Då nån idag frågar mig varför jag är vegetarian (eller vegan nu då, det här är nåt jag ännu inte vant mig vid :P) så brukar jag svara att det är av etiska, hälsomässiga och miljö-skäl, utan inbördes ordning.
Det som långsamt började tippa skålen mot den veganska sidan för mig, var då jag för ett drygt år sedan fick boken Lingon och Läppstift i julklapp. I den berättar Noora Shingler, en ung finsk reporter, om hur hon fick rett upp sina magproblem genom att lämna bort kött, mjölkprodukter, mjöl, och i princip alla tillsatser som finns i vår mat. Boken handlar också om annat, t.ex. ekokosmetika, men det som jag fäste mig vid var mat-delen, eftersom jag själv länge haft magproblem. Jag blev väldigt intresserad av hur mycket det riktigt fuskas i dagens mat, hur lite mat som faktiskt är det som det låtsas vara, och hur mycket BAJS det i hemlighet tillsätts i det vi stoppar i oss!
Nåja, inte bli för upp-hässad här nu... Min poäng var att jag för ett drygt år sedan alltså började intresse mig för mer för naturligt leverne, även om jag i flera år börjat satsa på ekologiskt odlade grödor och inhemska grönsaker (och ickedjurtestat smink).
Jag lovar, jag börjar komma fram till inläggets huvudpoäng så småningom...
Nu till julen 2012 bestämde jag mig för att köpa lite böcker i julklapp åt mig själv, och det blev Mats-Eric Nilsons bokserie om matfusk, samt en bok som jag läst om på PETAS sidor nån gång för länge sen. Jag hade läst en av Nilsons böcker nån gång, men det hade vid den tidpunkten inte riktigt tagit fäste, så jag beslöt mig för att ta itu med det pånytt. Dessutom hade jag hört mycket gott om den andra boken - Skinny Bitch av Rory Freedman och Kim Bardouin.
Jag ska börja med att förklara att det här i princip är en handbok i veganism, förklädd som en gå-ner-i-vikt-guide för kvinnor. Och det här visste jag då jag köpte den, annars hade den nog inte riktigt varit min cup of tea. Den är väldigt "vardagligt" och humoristiskt skriven, och om du inte är alltför förtjust i att som läsare kallas för både idiot och tjockis, så är det här nog inte din cup of tea heller :) Den är helt enkelt ganska rolig att läsa, och inte alltför hårdsmält alls.
Men jo, det som slutligen fick mig att sätta ner foten och säga FUCK NO var två saker. Och jag tänker inte ta upp detaljer, för det vill ingen läsa om här, men det var hälsoskäl och etiska skäl som drog fram sina allra fulaste spöken, och slog till. För det första blev jag påmind om hur fruktansvärda förhållanden industridjur tvingas uppleva. Jag visste allt det här redan, men jag behövde höra det igen, och dehär exemplen och direkta citaten från skötare och arbetare, det blev för mycket. Jag får inte bilderna ur huvudet, och då har boken inte ens bilder. Åh fyfaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan.
För det andra var det hur sjukt ohygieniskt och ohälsosamt kött- och mjölkindustrin fungerar. Ni skulle säkert göra lika fula grimaser som mig. Alltså seriöst! BLÄÄÄÄÄÄÄ! Det är mängden antibiotika som sprutas in i djuren, och hur möglande kycklingbitar blandas ner med någorlunda friskt kött, och hur allting styrs enligt "största möjliga ekonomiska vinning".
Jag vet att det här är amerikanska förhållanden, och jag vill egentligen vara blåögd och tro att det faktiskt är bättre förhållanden här i Norden, i Finland. Men jag vill samtidigt inte vara så blåögd. Jag vet redan hur o-noga folk är med hygienen i supermarketar...
Nåja nåja. Lite mindre blodigt allvar (höhö), lite mera vardagsblogg. Min huvudpoäng i det förra stycket var att då jag tidigare haft svårigheter med att ta steget från vegetarian till vegan, så blev det med ens så mycket mer lockande, då jag var så äcklad av tanken på vad det riktigt är jag jag stoppar i mig...
I vilket fall som helst så hade jag passande nog blivit inbjuden till en vegansk utmaning via Facebook av en vän, där man skulle leva veganskt för en månad. Jag tänkte att det här ju var en ideal tidpunkt att testa, så jag klickade i "Deltar", och dammade av mina veganska recept. Här kan ju påpekas att jag till vardags inte brukar (siis brukade) äta överdrivet mycket mjölkprodukter eller ägg, men nog fanns de ju där hela tiden för det. Mjölk i kaffet, joghurt, fetaost i salladen, kvark som mellanmål, ägg i falaffelsmeten. Men, då man gör mat hemma, som jag ju gör ofta och gärna nuförtiden, så är det ingen biggie alls att ersätta ickeveganska produkter med veganska. Idag är det enkelt, då sojamjölk och -grädde finns i nästan varje större matbutik.
Nu tog januari slut för några dagar sedan, och jag har insett att jag på inget vis egentligen behöver ägg eller mjölkprodukter i min vardag längre.Det gick Så mycket enklare än jag någonsin trott. Jag tror jag ska skriva ett skilt inlägg om hur jag upplevde hela min första månad som vegan, men slutpoängen är i alla fall att jag tänker fortsätta på den här linjen.
Jag kommer ändå inte vara strikt vegan, åtminstone inte till en början, vi får se hur det blir med "fortsättningen". Hemma har jag ingen orsak att använda matvaror med djur eller djursekret i, men då jag blir bortbjuden, eller äter ute, tänker jag nog inte vara så petig. Sist och slutligen är det ju ingen annan än jag som bestämmer vad jag sätter i mig, och då avgör jag själv när det är värt det att böja på principerna lite, för ett mindre invecklat liv.
Som exempel så blev det fetaost till skollunchen i fredags, för att tofun var slut, och jag inte tyckte det var värt att gå hungrig tills jag kommer hem. Och även om jag tror jag ska försöka mig på att göra veganska fastlagsbullar så tror jag att jag kommer böja mig runt mig själv och också köpa en vanlig fastlagsbulle med kogrädde i till fastlaskiainen, för att jag helt enkelt vill. Sen får vi se hur framtiden ser ut, om jag i något skede märker att jag tröttnat på antibiotikastinna mjölkprodukter och kemikalie-ägg helt och hållet. Den dagen, den friden!
DET var den mycket längre versionen än jag hade tänkt! PHEW! Kanske jag kan komma med något praktiskt och mindre narcissistiskt nästa gång ;) Bloggen är härmed invigd! Hurraa!
Nu ska jag gå och värma rester från gårdagens vinkväll, ett recept på Jambalaya som jag helt säkert kommer att dela med mig av i något skede :) Ha det fint!
//Inna
(Och ja, jag ska förklara smeknamnet nån gång)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar